jillarooing .
Okej. Jag borde egentligen som straff for att jag inte har skrivit har, skriva allt jag har gjort de senaste, typ 7 veckorna. Men inlagget skulle bli sa langt om jag ska fa med allt jag vill beratta att ingen skulle orka lasa det.
De forsta tre veckorna spenderade jag da i en liten stad som heter Bingara, pa farmen Garawilla (http://www.facebook.com/stina.tornkvist#!/album.php?aid=204820&id=533504474 for bilder). Det basta dar var de otroliga manniskor jag traffade, bade fran Australien och Europa (vad ar en resa utan irriterande Tyskar liksom). Det kanns verkligen som att, aven om jag inte direkt skaffade vanner for livet, sa ar de verkligen vanner som jag hoppas att jag traffar igen! Men jag antar att det blir sa nar man spenderar dag ut och dag in med varandra med, ofta, lite somn. Merel, Anna, John, Mick and Iris kommer jag verkligen inte glomma, de gjorde tiden pa Garawilla underbar!
Vad gjorde vi da? Jag ska val inte saga att vi larde oss jattemycket, men det gor inget. Vi red, kort sagt tre veckor i strack. Dagar da vi inte satt pa hastryggen i minst 4 timmar var sallsynta. Vad vi gjorde pa hastryggen var ocksa olika fran dag till dag, dels samlade vi in hastar flera dagar. Alltid sa red vi i en helt fantastisk och obeskrivbar miljo, kolla bilderna! Det som jag gillade mest var nar vi jobbade med kor, bade fran hastryggen och pa marken. Aven om jag nu vet att Garawilla och verkligheten ar annorlunda nar det galler detta, sa var det jatteroligt!
Efter Garawilla akte jag ungefar 100km osterut till en mindre (och underligare) stad som heter Barraba dar jag da skulle borja jobba. Jobbet skulle vara en blandning av farm- och hus-arbete, med mycket ridning. Det jag hade hort om min chef innan badade inte direkt gott, men var optimistisk anda. Australiensiska farmagare kunde val inte vara sa hemska (trodde jag, hade ju bara traffat John och Stevie innan i Bingara), tyvarr visade det sig att jag hade fel. Notorisk, pedantisk, respektlos och snal, for ett tag kandes det som jag hade hamnat "down under" pa riktigt. Som tur ar delade jag hus med tva riktigt trevliga killar och de andra som jobbade pa farmen var ocksa trevliga. De forsta tre veckorna spenderade jag med att stryka, rensa ogras och klippa grasmattan. Det narmaste jag kom farmjobb var nar jag matade hastarna pa morgonen.
Sedan bytte vi anstallda, en av killarna jag bodde med for hem och en australiensisk tjej kom istallet. Nu borjade det roliga! Bree som den nya tjejen hette ar nog den jag helst vill se igen (hon jobbade bara tva veckor), sa funderar pa att fara ner till Melbourne senare i ar. Alla var stressade infor "the million dollar bull sale", som agarna har varje ar. Detta ar en av de storsta tjur-auktionerna i varlden och allt maste vara perfekt (detta ger dem ca 3/4 av deras arsinkomst). Tjurarna tvattas (med shampo och allt), klipps, trimmas och putsas in i det sista. De salde 168 tjurar, jag tror medelpriset ligger pa ca $6000 (ca 36.000SEK), den dyraste tjuren saldes for $38.000 (ca 228.000SEK, och jag skamtar inte ens!).
Mitt bidrag i forberedelserna var att fanga tjurar infor tvatt och liknande, vilket innebar att ga in i en "box" pa ca 3x3m med tva tjurar pa mellan 600-800kg och he pa dom grimmor. Valdigt roligt, de sparkas inte sarskilt hart och nar man sitter pa dom bockar dom inte (upptackte jag), haha.
Okej, en ratt lang sammanfattning, har ni fragor sa stall dom! Nu ska jag ga och fixa nya jeans i Tamworth! Sedan ska jag ta bussen hem och sova, am fucking sleepdeprived! Uppskattar alla telefonsamtal och sms!
cya!
